I begynnelsen

Hästar var mitt intresse tidigt i livet. När jag var tre började jag tjata på Mamsen att jag ville börja rida och vid sju hade jag lyckats med mitt mål - att få börja på ridskola! Övergående envishet tänkte nog mina föräldrar när de körde mig ut till Gladö Ridskola i Huddinge den där första gången... Tji fick de! ;o) Jag minns än idag den stora, bruna hästen jag red den där första lektionen, han hette Bacardi och var troligen ett svenskt halvblod. Flera av mina första kärlekar var dock arabkorsningar och andra ädla ponnyer. Därav mitt begynnande intresse för allt som rörde det arabiska fullblodet.

På fritiden uppsöktes allehanda hästar upp och bl.a. tillbringade jag några lyckliga tider på Tyresta Gård, med New Forestponnyerna Patrick och Pastry i Hölö, ridläger på olika orter i Sörmland men så småningom tog arabhästarna över...

Araberna

Araberna har gett mig vänner över stora delar av jordklotet skulle jag vilja påstå. Jag har till stor del Louise Wale, ja hela familjen Wale förresten!, att tacka för många och underbara minnen från Slängsboda Arabstuteri i Roslagen. Efter en inbjudan från Lolo att besöka stuteriet 1986, så var jag fast. Det var Lolos berättelse om hur Shimmy, en av de första araberna på Slängsboda, och hennes son Sahibb, tack vare sin starka tillit till Christina, Lolos mor, räddade de allra flesta hästarna under en fasansfull brand på Slängsboda i början på 80- talet. Jag grät, kan jag säga, och jag har sett detta mod och tillit hos denna ras många gånger sedan dess.

Det var dessa underbara hästar jag ville umgås med och lära mig allt om! Jag blev stalltjej och tillbringade helger, alla lov och praktiserade på Slängsboda i åratal. Jag fick möjligheten att träffa underbara hästar, följa med land och riken runt på utställningar, uppvisningar, m.m. och Lolo har lärt mig otroligt mycket. Där blev jag förälskad i Minerva (Algier x Mimikra - Comet) och Mirkhana (Probat x Minerva) och "Khana" fick vara "min" häst under åren på Slängsboda. Sedermera hade jag möjligheten att köpa min STORA hästkärlek, Mirva (Balon x Minerva), en halvsyster till "Khana".

USA

På Slängsboda lärde jag känna Heather, som kom från Kentucky, USA. Heather bodde granne med Slängsboda Arabians i Harrodsburg, Kentucky och tillbringade flera somrar på Slängsboda i Sverige. Vi blev mycket goda vänner och när jag gått ut gymnasiet följde jag med henne hem till Dombrowski Arabians och hennes familj, the Dunnes. Jag tillbringade sex månader i Kentucky och var en i familjen och hjälpte till med hästarna. Jag jobbade samtidigt på Slängsboda Arabians några kilometer därifrån. Där red jag unghästar, motionerade hingstarna och träningshästarna och lärde mig en massa matnyttigt.

Sen då?

Hemma igen så blev det lite lugnt på hästfronten ett år. Jag avböjde erbjudna jobb med hästar för att leva ett vanligt liv med ett vanligt jobb ett tag. Men drabbad av "Arabitis" som jag är så kunde jag inte hålla mig borta från hästarna så länge... Jag började rida ett arabsto (förstås!) och det var Clewy (Erystawi x Cleone) ett brunt sto som varit en duktig hopp-ponny. Clewy red jag i tre år, tror jag och vi hade mycket kul ihop. Sen såldes Clewy, till min stora vånda och sorg. Själv hade jag bestämt mig för att köpa en unghäst när jag väl skulle köpa en egen häst.

En egen häst!

1993 köpte jag Mirva från Slängsboda. Det är det bästa jag någonsin gjort på hästfronten! INGEN har lärt mig så mycket som hon! De första året ringde jag till Lolo och grät åtskilliga gånger i telefonen - min häst var för smart för mig! Men Lolo (den grymma! ;o)) bara skrattade och sa att ungefär att "äsch, det där är väl inget! Gör si och så och använd hjärnan lite". Tillslut började jag nog använda hjärnan lite och Mirva och jag blev ett sammansvetsat team. Jag har fått uppleva så mycket roligt och sorgligt och lärorikt i hennes värld. Idag känns det som att  jag inte skulle kunna leva utan henne, så hon måste bli minst 65 år gammal! Men araber kan ju bli gamla, det vet jag ju... ;o)

Fölet

År 2000 föddes Maiyah, Mirvas dotter efter den underbara Fynd. Maiyah var precis var precis vad jag önskat mig! Ett mörkbrunt (skimmel..), underbart, typat litet sto. Tyvärr gjorde omständigheterna i mitt liv under hennes första levnadsår att jag var tvungen att sälja henne. Idag lever hon lyckligt hos Maria i Västerås och mormor (jag) får ha henne till låns ibland.

Idag

Idag ägnar jag en stor del av min fritid till att träna och tävla westernridning med Mirva. Eftersom tiden aldrig vill räcka till som man vill så har jag turen att ha en duktig medryttare, Jessica Stridh, att hjälpa mig att motionera och sköta om Mirva två dagar i veckan. Jag är också aktiv som ledamot i vår ganska så nystartade WRAS-anslutna westernklubb, Taure Western Riders Stockholm.